Blir det aldrig lättare?

Finaste mamma / Permalink / 0
Nu är det dom här dagarna på året igen, dom dagarna som jag hatar mer än allt. Idag är det hyfsat lugnt men jag vet hur det blir imorgon men framför allt på söndag.
Jag blir deppig, sitter i min egna värld och tårarna kommer flera gånger om dagen.
 
Jag trodde faktiskt när jag var yngre att det skulle "bli lättare & bättre" med åren, tvärtom det blir värre. Värre för varje år och i år är det nog jobbigt. Usch hatar detta.
Tror det är värre i år också för jag har en egen dotter som jag för hela mitt liv ska slippa genomgå det som jag gjorde när jag var yngre, som jag gör fortfarande. Känns nog jobbigt också för att hon aldrig får träffa henne, aldrig kommer få lära känna henne men framför allt, att mamma aldrig kommer få se/röra/lära känna Izabella.
 
Nu är det dom här dagarna innan årsdagen. Idag är det lugnt, brukar vara. Imorgon är det som sagt värre, när det är 10 år sen ambulansen hämtade mamma, när det är 10 år sen jag såg min mamma vid liv för sista gången, när jag hörde henne prata för sista gången. På söndag, oj på söndag, är det 10 år sen hon somnade in. 10 jävla år sen cancer tog mamma ifrån oss, när en människa förlorade sin dotter, syster, livskamrat, vän och jag och Linus en mamma.
 
10 år, det är äckligt länge och det blir inte lättare, det blir svårare, faktiskt. Jag trodde aldrig det men det är sant.
Usch jag hatar hatar hatar dom här dagarna. Livet är för orättvist, för skört.
FUCK CANCER.
 
Nu ska jag pussa på min egna dotter, berätta hur mycket jag älskar henne och även tänka på alla fantastiska vänner och vilken fantastisk familj jag har. Trots detta så är jag faktiskt extremt lottad.
 
Ta hand om er där ute!
Till top